It has been a journey of self-discovery

Nej. Det har det inte alls varit. Faktum är att jag inte bloggat på äckligt länge är för att jag inte... velat. Jag har haft mycket att skriva om, tänker särskilt på SD:s debattartikel i Aftonbladet (jag anser att publiceringen var det bästa som kunde hända i debatten, inget mer "vi är inte rasister", "vi är inte nazister", nu står det svart på vitt), jag har bara inte haft lust.

Den senaste veckan som gått har varit mycket av en jag-vecka. Jag har haft minimalt med kontakt med omvärlden. Jag har funderat. Tänkt. Filosoferat. Läst. Spelat. Vandrat. Konsumerat. Jag har tagit hand om mig själv, för att ta till lite new age-flum. Ni vet, när man börjat definiera sig som jobbet, det är inte att leva. Och jag var där och behövde vända på steken. Så jag gjorde det.

Är jag tillbaka i svängen nu? Ja, fast jag ska försöka förändra på saker och ting med mig själv. Det är nog inget ni kära bloggläsare kommer att märka av i egenskap av inlägg, jag försöker bli mer och mer privat i mitt skrivande, men i slutändan vet jag att jag ändå besparar er 80% av det som finns i mina tankar. Jag vet inte om ni upplever mig som öppen när jag skriver, jag tror inte det, för ärligt talat är jag bara bekvämt öppen när jag skriver här, till den grad att jag kan stå för allt det jag skriver, vill man lära känna mig helt och fullt görs det bäst AFK. Min förhoppning är dock att jag personligen kommer att märka av förändringar i mitt beteende när jag tittar tillbaka på mig själv.

Och det är alltid något.