Inception

Christopher Nolan har egentligen förtrollat mig en enda gång. Memento var en upplevelse av rang, den sorten sällsynta film som bara blir bättre ju fler gånger man ser den. Sedan dess har jag uppskattat Nolan, men inte ansett att han kommit upp till samma nivå. Med Inception kommer han bra nära, men fortfarande anas en underskattning av tittarnas intelligens, någonting som i princip inte existerade när Nolan regisserade Memento.

Någon recension tänker jag inte skriva. Inception är den typ av film som borde upplevas utan någon förhandssnack, några idéer, några spoilers eller förväntningar. Här tycker jag att marknadsföringen varit lyckad. Man är inte säker på vad det är för film man kommer att se när man sitter där i biostolen, och själv blev jag överraskad, Inception var inte den typ av film jag hade ritat upp i mitt huvud, och som sådan en väldigt trevlig upplevelse.

Det har inte undgått någon att Inception har höjts till skyarna, och visst finns det substans bakom hyllningarna, det kan visa sig att det här är en av årets bästa filmer och utan tvekan är filmen sommarens måste-se. Samtidigt är det inte bra att lägga alldeles för höga förväntningar på den kommande bioupplevelsen, Nolans regi har sina brister, även om dessa överskuggas av helheten.

Jämfört med de typiska kioskvältare som brukar visas under somrarna är Inception miltalet bättre. Det är en film du absolut måste se, oavsett vilken genre du anser dig favorisera. Unika historier förtjänar att berättas för så många som möjligt. Och Inception är onekligen en unik film. Efter två och en halv timme kommer du ut med ett leende på läpparna - det är definitivt värt en hundring.