Digitalur från 80-talet

Jag har alltid varit svag för att bära klockor. Det är en accessoar jag har svårt att vara utan. Nuförtiden gillar jag analoga klockor med datumfunktion och mycket metall - helst titanium.

Det har dock inte alltid varit så. Vid unga år älskade jag Casios digitalur - de där som alla såg likadant ut. Svart gummi, vattentålighet, en stor och tydlig display. Nu när jag hittat en bild hos flickr är det nästan så att jag skäms. Jäklar vilken dålig smak man hade.

Som värst har det nog varit när jag burit ett digitalur med inbyggd kalkylator. Jag kan ärligt säga att jag aldrig kommer att göra det igen.

Igår såg jag en "larmrapport" som handlade om att allt färre ungdomar väljer att bära klocka. Istället är det mobilen som gäller. Hur dessa två blandas ihop är något jag inte kan förstå. En mobil är en mobil, en klocka är en klocka.

Jag antar att det är mitt konservativa jag som talar, men aldrig att jag ersätter mina älskade klockor med en mobiltelefon.